En berättelse som inger respekt

Manusförfattaren Peter Adler

På senare tid har intresset för vikingar ökat explosionsartat. Ett antal påkostade TV-serier har drivit på. Vikingarna fascinerar även oavsett sitt rykte som skoningslösa krigare. De var dugliga sjöfarare, sluga strateger och drivna handelsmän. Arkeologiska fynd och bilderna på den välkända Bayeux-tapeten visar, att vissa av dem dessutom var ytterst noga med sina frisyrer och sin klädsel. Riktiga klädsnobbar, enligt våra begrepp. Vissa av dem såg ut som klubbkids, snarare än som krigare.

Vår pjäs Hagbard & Signe följer en urgammal fornnordisk saga, men speglar samtidigt några av de mindre tilltalande delarna av vikingarnas kultur – klansamhällen, slaveri, tvångsgifte, blodshämnd och förakt för svaghet. Utan anspråk på full historisk korrekthet hoppas vi att vår version av den gamla berättelsen skall förmedla både spänning, stimulans och eftertanke.

Som manusförfattare har jag närmat mig den gamla ursprungssagan med respekt. Det handlar om den äldsta kända berättelsen i den fornnordiska litteraturen. Dessutom har den en specifik anknytning till Asige by, där vår familj bor sedan mer än fyrtio år. Här finns ett antal platser med namn som anknyter till sagan. Vi vet inte om berättelsen har någon som helst relation till den historiska verkligheten. Om det skulle vara så – vilket vi nog aldrig får veta – ligger Asige utan tvivel bäst till som trolig skådeplats!