Det är lätt att missbedöma Gerd. Hon är ingen vanlig “satkäring”, även om hon kan verka bister på ytan. Hon är en pliktmänniska och införstådd med att hennes livsuppgift är att till varje pris skydda Signe. Hon är besatt av plikten och allt annat är underordnat den. När hon avslöjar Hagbards närvaro i byn, handlar det inte om ett svek i vanlig mening. Hon sköter sitt jobb, helt enkelt.
Det är svårt att gissa sig till vad som har format Gerd till den fanatiska pliktmänniska hon är. Kanske finns det ett trauma någonstans i hennes liv. Kanske bottnar hennes pliktkänsla i ett slags kärlek som driver henne att bevaka Signe som hon gör.
Min uppfattning om Gerd – som jag spelade även i uppsättningen 2018 – har förändrats en del sedan dess. Mycket beror det förstås på Ulf regiarbete. Tillsammans har vi mejslat fram en Gerd som absolut inte är en elak person, utan drivs av pliktkänsla som ibland går till överdrift. Det fascinerande med teater är att rollgestalterna förändras ju mer man lär känna dem och förstår varför de handlar som de gör.
CHRISTINA HENRIKSSON
