Ensemblen och produktionsteamet för vår pjäs Hagbard & Signe har vuxit på ett sätt som är ovanligt och ganska märkligt. När vi upptäckt att vi har haft behov av personer med speciella kompetenser, har dessa personer ofta sökt sig till vårt projekt på eget initiativ. På skoj har vi ibland konstaterat, att det verkar finnas ett slags ”Hagbards Lag” som gör att folk som projektet har behov av plötsligt bara dyker upp och anmäler sitt intresse.
När vi började repetitionerna för sommarens uppsättning hade vi inga svårigheter att fylla rollistan med lämpliga aktörer – så när som på en roll. I vårt kontaktnät saknades det någon som skulle kunna spela Alge, hövdingadottern Signes storebror. Vi sände ut ett nödrop på nätet och fick ett snabbt svar från en kille som undrade om det dög med en ”sliten 45-åring”. Det gjorde det. Niklas uppfyllde alla krav för rollen, vilken inte innefattar några repliker men samtidigt kräver mycket god grundfysik.
I pjäsens dramatiska andra akt kommer Niklas rollfigur Alge nämligen att överfallas och dräpas av Hagbard. För att scenen skall bli trovärdig, måste Alge falla till marken utan att ta emot sig med händerna, vilket kräver god fallteknik – något som Niklas klarat galant.
Niklas är nyinflyttad i vår by, men har snabbt lärt känna gänget i ensemblen och deras vänner och släktingar. Han hade inte räknat med att inneslutas i bygemenskapen så snabbt.
”Asige är en speciell plats och redan under de första dagarna här hörde jag talas om projektet Hagbard & Signe, även om jag då inte riktigt förstod omfattningen. Det var som att stiga in i en svensk feelgood-film där folk i en liten by samlas runt ett stort och framgångsrikt projekt. Min sambo Klara och jag har känt oss välkomna från början. Vi flyttade från Onsala utanför Göteborg och känner att Asige är den genuina landsbygd som vi längtat till”.
Niklas berättar, att han alltid haft ett stort intresse för teater och musik.
”Jag valde det estetiska programmet på gymnasiet och har spelat i ett coverband under ett antal år. Det kanske är naturligt att musiken till Hagbard och Signe berör mig särskilt starkt. Ann-Louise, Jan och Stefan gör ett fantastiskt jobb. Musiken till den inledande sorgeprocessionen går rätt in i hjärtat och under handlingens gång finns musiken med på ett sätt som förstärker det man ser på scen”.
