Vikingarnas hästkultur

Hästen var under vikingatid en statussymbol, ett stridsmedel och en energikälla för transporter. I vissa samhällen föddes hästar troligen upp även för köttets skull. Troligen var vikingatidens hästar enligt våra begrepp att betrakta som ponnies (gränsen mellan ponny och stor häst går vid mankhöjden 148 cm).
Hästarna förenade troligen en ansenlig muskelmassa med livligt temperament och uthållighet. Troligen fanns det stora likheter med dagens islandshästar. Gångarterna tölt och passgång som är två av islandshästens framträdande förmågor utvecklades troligen tidigt. Genom att hästen rörde sig med en flack, markbunden aktion kunde den flytta sig snabbt, kraftbesparande och på ett sätt som var bekvämt för ryttaren.

I de isländska sagorna berättas det att ryktet som skicklig ”hästtämjare” var en uppskattad egenskap under vikingatiden. Ett uppskattat folknöje var också arrangerade strider mellan hingstar. Troligen styrde resultatet av dessa kraftmätningar också avelsurvalet. Man avlade på de hingstar som dokumenterat sin styrka på detta sätt. Det är inte troligt att de skandinaviska vikingarna stred till häst, dvs. genom samordnade kavallerianfall.

Mot vikingatidens slut utvecklade vikingaättlingar i franska Normandie den militära ridkonsten till något som liknar senare tiders kavallerichocker. Bayeux-tapeten som broderades för att avbilda vikingaättlingen Wilhelm Erövrarens framgångsrika invasion av England visar oss ett antal normandiska krigare till häst. Man rider med långa stigläder som ger ryttaren ganska lite stöd. Troligen var deras viktigaste uppgift att underlätta upp- och avsittning då krigaren bar en tung rustning. Hästarna verkar vara betslade med sk stångbett, vilket ökar effekten av tygeltagen med en hävstångverkan. Hästarna är små, men påfallande muskulösa och har en huvudform och halsansättning som tyder inblandning av orientaliskt blod – dvs. den typ av häst som ligger till grund för dagens arabiska fullblod och PRE – dvs. den spanska halvblodsras som idag blivit populär även i Nordeuropa. Kanske speglar hästarna på den berömda gobelängen endast en dröm om hur idealhästen skall se ut.