Vi vet en hel del om vikingatidens kvinnor. Även om samhället inte var jämställt i dagens mening, hade de skandinaviska vikingakvinnorna en relativt stark ställning i de klansamhällen som de var en del av. Det finns ett antal runstenar som rests av eller hyllar kvinnor. De kvinnor som inte tillhörde samhällets absoluta toppskikt ansvarade för jordbruket då männen var ute på handels- eller krigsföretag. De spann, vävde, sydde och lagade mat. Många följde också med männen då de bildade bosättningar i främmande land – till exempel i England, på Irland och i franska Normandie. Utan kvinnor gick det inte att bygga en livskraftig koloni fjärran från hemlandet.
Vikingakulturen hölls samman av ett gemensamt språk och gemensamma eller åtminstone likartade religiösa föreställningarna. Kvinnans ställning kan ha varierat i olika delar av Skandinavien, men i de flesta samhällen tycks kvinnan ha varit fri att välja sin man och också – utan att förskjutas av de övriga i byn – att bryta upp från honom om han behandlade henne illa. Vikingakvinnorna var måna om sitt utseende. Praktfulla dräktspännen, pärlhalsband och tunga hängsmycket har hittats i många kvinnogravar. Kosmetiska användes också enligt en arabisk sjöfarare som besökte Hedeby (Danmark) under 900-talet.
Nyckeln till huset eller till husets kista med värdeföremål förvarades av den kvinna som var husets härskarinna. Den hade förmodligen ett starkt symboliskt värde och återspeglade husfruns speciella ställning. I kommande artiklar på vår hemsida skall berätta om de kringvandrande kvinnor – völvorna – som var ett slags schamaner. Vi skall också ge en beskrivning av nornorna – de ödesgudinnor som spelar en viktig roll i berättelsen om Hagbard och Signe.
