Äntligen dags!

Förberedelserna för kvällens premiär präglar livet i Asige. Så gott som samtliga av byinnevånarna har någon form av relation till projektet. Men så har också berättelsen en unik anknytning till vår by. Spelplatsen har fått en karaktär av vikingaby och de mäktiga tretusenåriga stenpar som bildar fornminnet Hagbards Galge bidrar till en scenbild som ingen stor institutionsteater hade kunnat bygga. De senaste dagarna har lärt oss hur vanskligt det är att spå väder – så vanskligt att även vetenskapligt skolade experter på området gör pinsamt grova missar. I skrivande stund tycker vi oss dock ha skäl för en försiktig optimism.

Vårt teaterprojekt har i hög grad blivit ”ett sätt att leva” för alla oss som har varit engagerade på och bakom scenen. Det är påtagligt hur ofta samtalsämnet när vi bybor träffas blir teater. Vår respekt för det krävande hantverket bakom en teaterproduktion har ökat med åtskilliga hundra procent. Teater handlar om känslomässig inlevelse – men också om långt driven teknik i kommunikationen med publiken. Vi tackar de proffs som varsamt och med stort tålamod lett oss amatörer in i en förtrollande värld som de flesta av oss nog kommer att återvända till väldigt snart.