Tre skräckinjagande damer

Katarina Johansson, Ulla-Gunn Nilsson och Anita Johansson är till vardags vänligt sinnade, men i pjäsen är de tre skräckinjagande ödesgudinnor – nornorna. Liksom grekerna och romarna under antiken trodde vikingarna att varje människas liv till viss del var förutbestämt – och de som bestämde människor öde var nornorna. Enligt asatron satt de vid foten av livsträdet Yggdrasil och spann människors livstrådar. En tråd från förfäderna, en tråd för nuet och en tråd för framtiden. Dessa trådar tvinnades sedan samman till ett människoliv.

När ett barn kom till världen och gavs ett namn, trodde man att nornorna var närvarande. Ingen kunde se dem, men man satte ut mat till dem. När en människas livstråd skulle brista, visste endast nornorna. Inte ens ”överguden” Oden fick veta något om detta. Därför var de tre nornorna – Urd, Skuld och Verdandi – skräckinjagande väsen som det gällde att hålla sig väl med.

I vår pjäs uppenbarar sig nornorna för Hagbard i drömmen. Han kan höra och se dem, men inte tala till dem. Katarina, Ulla-Gunn och Anita har faktiskt blivit mer skrämmande för varje repetition. Deras röster har fått en olycksbådande, metallisk klang när de framför villkoren för att hjälpa Hagbard till lycka och framgång.