Nu har manuset fått liv!

Att ha skrivandet som yrke har egentligen bara en nackdel: Arbetet utförs i ensamhet. Under cirka ett års arbete med manuset till pjäsen var dess nyckelpersoner mitt huvudsakliga sällskap under arbetstid . Ibland tog jag paus från dem, men jag längtade alltid snart tillbaka.  Under repetitionsarbetet har jag gradvis upptäckt att pjäsens rollgestalter visat sig ha drag som jag inte kunde ana när jag lämnade manuset i Ulfs skickliga händer.  Med små medel har han gjort motiven för deras handlingar tydliga. Det blir också tydligt hur en och samma händelse kan upplevas olika från person till person, vilket i vår pjäs leder till katastrofala konflikter.

Jag har sett hur en engagerad ensemble och en skicklig regissör kan lyfta en text och ge den liv. Hur litterära figurer kan bli människor av kött och blod. Teaterproduktion är på ett sätt en märklig kontrast till författandet. Det är ett utpräglat lagarbete, och jag är tacksam över att ha varit en del i det lag som nu med stor spänning ser fram mot premiärdagen den 31 augusti.

 

Peter Adler